Psykiatri

Det har nu gått en vecka sedan jag började på min psykiatriplacering, men hittils har jag bara gått tre dagar pga sjukdom och tenta osv. Idag var alltså min tredje dag. 

Jag går tillsammans med en annan tjej i klassen och arbetar efter ett nytt sätt som heter peer learning vilket innebär att vi går två studenter tillsammans och ska arbeta självständigt med stöttning av våra handledare. Vi var ganska peppade efter två timmars intro förra tisdagen, men samma sekund som jag klev innanför dörrarna kände jag att den där peppande känslan blev mindre och mindre. Det var galet. Jag kan inte uttrycka det på något annat sätt tror jag. Patienter som skrek, patienter som pratade med sig själva och patienter som flög på oss med en gång och skulle prata och fråga ut oss. Jag blev lite rädd. Mest rädd pga min okunskap, jag har ingen aning om hur man bemöter människor med psykos på bästa sätt. Vad kan man säga och vad kan man inte säga? Det var ganska galet hela den dagen så det blev inte så mycket introduktion. Nästkommande dag var det samma sak och sen blev jag sjuk och vi var lediga osv. 

Såå idag var jag tillbaka på banan efter att ha legat med feber och förkylning i ett par dagar. Vi gick 11:45-21:30 idag. Dessa timmar hade säkert gått fort om det fanns något att göra, men det är helt dött! Vi har ännu inte förstått vad vi som sjuksköterskor ska göra. Vi sitter inne på expeditionen och väntar ut tiden. Fördriver tiden genom att läsa om olika mediciner och sjukdomar men inget mer. 

En kort stund gick vi ut i korridoren och hängde lite med skötarna för att se vad som hände där ute bland patienterna osv. Jag stod vid en vägg när en patient kom fram till mig och frågade om jag var ny. Sen ville han veta mitt efternamn och vi hade diskuterat just det under förmiddagen och vi hade fått till oss att vi kunde svara att det var privat och att vi inte ville prata om det. Sagt och gjort så gjorde jag som vi planerat, men det gick inte alla så bra. Patienten ville inte acceptera det och blev på bara några sekunder superarg och stog och skrek på mig och när jag insåg att detta kunde sluta illa så tog jag ett steg bakåt men i samma sekund slår han mig hårt på armen och skötarna runt omkring som uppfattat att det höll på att hända något hann tillslut fram och fick bort honom. Där stod jag helt chockad med en bultande arm och förstod knappt vad som hänt. Jag hann knappt reagera förns det hände. 

Resten av kvällen satt vi på expeditionen och var återigen tillbaka i det stadie där vi inte kunde eller vågade vistas utanför expeditionen. Imorgon ska kanske föröka byta avdelning. Det funkar inte så bra där just nu. 
Mer update om det någon dag! 

Lite kort inlägg men är galet trött och ska sova för att orka upp till ett dagpass imorgon. 



Jenny
Kommentar postad
Nämen gud så tråkig händelse! :( Hoppas verkligen att det blir bättre för dig!
Svar: Ja verkligen :( tack!
Julia Sundström
Kommentar postad
Sskhanna.blogg.se
Ssk student t1, följ min resa :)
Svar: Kul att läsa! :)
Julia Sundström
Hanna
Kommentar postad
Intressant och kul att läsa din blogg, tycker så mycket om att du är så öppen om dina känslor och beskriver olika händelser som man går igenom som student. Ta hand om dig du verkar vara himla stark, duktig och ambitiös :) du kommer bli en super syrra!
Svar: Tack snälla vad du gör mig glad! Ha en härlig dag :)
Julia Sundström

  • 2017:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober

  • 2016:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December

  • 2015:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December

  • 2014:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December

  • 2013:

    Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December