Jag är tacksam för alla kommentarer jag får, nästan. Jag tycker det är jättekul att få höra vad ni tycker och tänker, och jag tar mer än gärna åt mig konstruktiv kritik. Men, att gå på mig som person är inte rätt, för hur bra ni än kan tycka att ni känner mig och mitt tankesätt så måste jag tyvärr säga att nej, min blogg speglar inte hur jag är som person. Den visar en 100 del av mig och hur jag är som person, det får ni inte glömma. Jag förstår också att man kan bli provocerad och tänka att jag är superknäpp genom att läsa det jag skriver, men ni har ju faktiskt inte hört hela historier, ni har inte en chans att ställa följdfrågor utan drar egna era förhastade slutsatser om hur jag kanske tänkte där eller varför jag gjorde som jag gjorde. Som sagt, tackar och bockar för all konstruktiv kritik jag får, men när det går steget längre gör det mig upprörd, besviken och ledsen. Jag önskar jag kunde sitta ner med var och en av er, lära känna er, men framförallt låta er lära känna mig, Julia den lilla 20åringen bakom den här bloggen som jag startade för tre år sedan. Jag må uttrycka mig konstigt ibland eller se på saker annorlunda, men hur vi än vänder och vrider på det, så är vi ju faktiskt olika allihop.

 

 Jag fick en kommentar på mitt tidigare inlägg från Anders, kände att det var en kommentar som jag ville ge svar på, så det här är till Anders utan mejl, förhoppningsvis har du större chans att se mitt svar här än i kommentarsfältet

 

Jag är sedan två år tillbaka färdig ambulanssjuksköterska och läser just nu till specialistambulanssjuksköterska här i Stockholm. Jag får tyvärr hålla med din handledare helt och hållet, du har inte rätten som blivande sjuksköterska att sätta din egen tycka och tänke gällande speciellt rökare/rökiga miljöer framför det av välbefinnandet av dina patienter och om du inte har förstått denna enkla faktum under de år som du har studerat så är det tragiskt både för dig men främst för utbildningsnivån i ditt lärosäte. Din handledare har rätt och en skyldighet att reagera på detta och du borde tacka hen för att detta tas upp och att du får tillfälle att rätta upp dina tankar.

Om du mot all förmodan fortfarande har som mål att arbeta inom ambulansen så har du självklart ingen som helst möjlighet att "välja" de miljöer som du måste vistas inom och många av dina framtida patienter är troligen storrökare med KOL symptom som ska hanteras. Jag är själv ickerökare och "hatar" röklukt men detta hindrar mig inte från att GÖRA MITT JOBB i alla lägen och du förefaller ha helt fel attityd. Jag skulle inte vilja arbeta tillsammans med dig. Att din rygg förmodligen inte håller till det krävande arbetet går jag inte in på, men det är dags att du växer upp, och inser verkligheten.

Du skulle säkert passa på en rökfri och steril avdelning, men din attityd skrämmer mig.

Anders SSK

       

Svar: Först och främst, din attityd skrämmer mig nog minst lika mycket som du påstår att min gör. Vem är du som helt okänd att bedöma mitt intellekt och förmåga att göra ett bra jobb baserat på ett inlägg du alldeles säkert läst med en alldeles för taskig attityd och missat de små detaljerna där jag mycket riktigt menar på att jag ALLTID KOMMER GÖRA ETT YPPERLIGT ATBETE när jag ARBETAR. Du läste mitt inlägg och tyckte att Jesus vilken omogen tjej som helt sonika vägrar en patient vård. Men vänd på det, jag blev ERBJUDEN att få följa med om jag skulle finna det intressant och jag sa att jag HELST inte följde med om det var OKEJ. Hade jag gjort så om min handledare skulle dit och sa att vi skulle dit? NEJ. Hade jag åkt dit och gjort ett dåligt jobb och vägrat patienten vård? NEJ. Det handlade om en provtagning, något jag sett tusentalsgånger förut. Jag tackade inte nej till att följa med och bevittna en livräddning.

 

Sen undrar jag hur god du känner att din förmåga är att ifrågasätta min förmåga till att arbeta med min rygg? Har du läst något om steloperationer och hur arbetsförmågan påverkas av detta? Om inte, så kan jag förklara att denna fråga diskuteras med min läkare vid varje besök, jag ska kunna arbeta med VAD JAG VILL. Sen ska du veta att det är mycket upp till personen i fråga. Hade jag låtit min rygg hindra mig hade jag för längesedan slutat som undersköterska på en strokeavdelning med tunga patienter på varenda vårdplats. Jag må sky rökning som pesten, men det är inte röklukten jag har problem med, jag arbetar gärna med patienter som är rökare, MEN jag har svårigheter att andas när jag kommer till ett nerrökt hem där röken ligger som en dimma när man öppnar dörren. DET är inte samma sak. Men som sagt, ett jobb är ett jobb och jag gör det självklart när en patient behöver mig där. I detta fall behövde inte patienten mig där då jag inte var hennes sköterska. Jag var hennes sköterskas kollegas student. Ser du skillnaden?

Jag hoppas att du på din specialistutbildning läser någon fin kurs om bemötande och respekt för andra människor. Jag hoppas också att du kanske funderar på om ett blogginlägg förtäljer hela historien och om det hade sett annorlunda ut om du pratat med mig och hört mig berätta historien muntligt. Förhoppningsvis. Ännu har jag inte stött på en enda en som tryckt upp anklagelser om hur fel jag gjort i ansiktet på mig, bland alla de sjuksköterskor, kursare och lärare jag pratat med om situationen. De har stått upp när jag tvivlat på mig själv och min förmåga. De har pratat om kränkning mot mig från min handledare och att detta bör tas upp högre upp. För vet du, alla som känner mig vet att jag ALDRIG skulle neka någon vård eller inte göra mitt bästa i mitt arbete. Jag arbetar inte för att tjäna pengar, jag arbetar för att jag brinner för att hjälpa människor. Jag hoppas att du bakom din attityd också gör det.

Men vem är jag att döma dig, du främling som gömmer dig bakom din dator, jag är bättre än så. Kanske är du också lättare att förstå i verkligheten.