Dags för nya utmaningar!

Som ni kanske förstått har jag inte mått bra på mitt arbete den senaste tiden. Jag drog en liten liknelse för er här nedan. 
 
Jag befinner mig på en båt. En båt som jag så många gånger varit ute till havs med. Här känner jag mig trygg, och jag tycker om att spendera min tid här tillsammans med underbara människor. Solen skiner och vi alla njuter av tiden här. Vi småpratar och skojar med varandra och jag känner mig lycklig när jag får vara här tillsammans med mina vänner och bekanta. Men, solen går i moln och det börjar blåsa upp. Alla söker sig under tak för att skydda sig från det kraftiga ovädret som är på intåg. Plötsligt kör vi på grund med en smäll. Mitt i all hast stannar vi alla upp. Det är helt tyst. Ingen vågar yttra ett ord. Tusen tankar flyger genom huvudet. Hur ska vi ta oss härifrån? Någon bryter tystanden.
- Båten tar in vatten! 
Vi samlar oss och börjar undersöka skadan. Det är ett hål i skrovet som tar in vatten. Än så länge är det hanterbart och vi går igenom bit för bit av båten. Ju närmre vi undersöker saken desto mer små hål hittar vi. Båten tar in vatten på ett flertal ställen. Panik uppstår bland människorna som befinner sig på båten. Vi hjälps åt att ösa tillsammans i takt med att regndropparna samlar sig i pölar på båten. Vi öser och öser men tillslut börjar en efter en att ge upp. Jag kan se att mina vänner är trötta.
Befälet ber oss att ösa lite snabbare och ger oss lite papper att täta hålen med.
Snart är vi bara tre kvar som öser. Övriga har gett upp. Det är tungt och vattenansamlingen börjar bli allt större. Jag börjar inse att det är för sent. Alldeles för sent. Jag måste rädda mig själv. Längre bort mellan vågorna ser jag en större båt passera. Jag vinkar allt vad jag har och jag ser att båten signalerar att de sett mig. Dess kapten vinkar mot mig och när de är tillräckligt nära får jag hjälp av besättningen att komma över på deras båt. När jag kommer in möts jag av värme, lugn och trygghet. Jag kan sätta mig ner och pusta ut. Här kommer allt att bli bra. Jag blickar bakåt mot vår snart helt vattenfyllda båt. Mina vänner står kvar. Jag ser hur de samlar sig, tar nya tag och börjar ösa igen. De ger inte upp ännu. Lite vilja finns kvar. 
 
Jag däremot, jag är nöjd i den nya tillvaron jag hamnat. Inser att det är alldeles för mycket jobb att rädda samt laga vår havererade båt. Den båt jag sitter i nu är fräsch och har en trevlig och välkomnande besättning. Här skall jag nog trivas. Här vill jag må bra. 
 
Med de orden vill jag beskriva min arbetssituation. Jag har sagt upp mig från den avdelning jag arbetat på det senaste året. Idag tackade jag ja till en nattjänst på akutmottagningen på samma sjukhus och kommer att börja där inom någon månad. Det är nervöst men samtidigt så kul. Det är ju faktiskt det här jag vill göra och jag kan knappt bärga mig tills jag får lära mig massa nya saker! 
 
 
 
 
Nathalie
Kommentar postad
Riktigt klokt beslut tycker jag! Det är viktigt att lyssna på sig själv och sin kropp och det är otroligt viktigt att trivas på sin arbetsplast. Jag vet detta själv av egen erfarenhet då jag valde att fatta samma beslut i somras då situationen var ohållbar. Hoppas att du kommer trivas på din nya tjänst! :) <3
Svar: Tack snälla du. Hoppas att det blev bra för dig med när du bytte arbete ❤️
Julia Sundström

  • 2017:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober

  • 2016:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December

  • 2015:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December

  • 2014:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December

  • 2013:

    Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December