Vfu på operation

Som jag nämnde blev jag placerad på ortopedoperation på min vfu denna veckan. Har nu gått tre dagar, en dag med undersköterskor och två med operationssjuksköterskor. 
Alltså ärligt talat måste jag medge att operation är verkligen inte min grej. Det är inte alls att jag tycker att det är läskigt eller ser äckligt ut utan det är bara det att jag finner det inte det minsta intressant. När jag står där och kollar in i någons axel eller liknande så är mina öron borta hos narkosen och lyssnar hur det är med patienten osv. Operationssjuksköterska lockar mig inte det minsta. Skönt att veta det iallafall. 

Men jag har faktiskt fått vara med om något riktigt fint. De sköterskorna som jobbar på ortopedoperation jobbar även på förlossningen. Jag fick vara med där en förmiddag och vara med om två kejsarsnitt. Hur fint och häftigt är inte det då?? 
Så fort bebisen var ute ville jag lämna min plats och bara gå runt till narkossidan och se hur lycklig mamman och pappan blev och få se bebisen, men nej jag var sterilklädd och fick hålla i trådar och kolla på livmodern och äggstockarna istället. Inte för att det var fel, men när jag väl hade sett det så ville jag gå vidare. Otålig själ ja! 

Idag har jag examination i ABCDE i den extra kursen jag läser på högskolan väst så idag är det ingen praktik för mig. Lite nervös är jag för hur det ska gå, upplägger är heeeeeelt annorlunda från Göteborgs universitet och dom har inte ens en docka att utföra det hela på. Istället ska vi låtsas vara patienter och få mätvärden osv på post-it lappar. Känns lite sådär i jämförelse med simuleringen vi har på gu där allt är så likt verkligheten som möjligt.

Dockan på gu andas, har puls och hjärtslag, blinkar, blundar, någon pratar genom en inbyggd högtalare i dockan. Lärare sitter innanför en vägg med glasruta och kameror ut mot oss studenter men vi kan inte de dom då det bara är en stor spegelvägg. Vi får ett fall och ska lösa det utifrån ABCDE. Alla mätvärden får vi fram genom att koppla ex blodtrycksmanchett, pox osv och värdena kommer upp på en vanlig skärm som på vilket sjukhus som helst. Även EKG kopplar vi och andningsfrekvensen kan man räkna på dockans bröstkorg då det som sagt andas. Lyssna på lungorna kan man också göra och då hör man även hjärtslagen. 
Nål sätter vi också på dockan samt kopplar dropp. 

Och ja i Trollhättan gör man såhär: någon får lägga sig i sängen och låtsas vara patient. Vi får ett fall och sedan sätter sig läraren bredvid. Vi får LÅTSAS ta alla mätvärden osv och måste hela tiden fråga högt "vad ligger blodtrycket på nu" vad är tempen" osv. Då skriver läraren upp det på en lapp och sätter på sängkanten. Vi ska hålla fria luftvägar osv på den som låtsas vara patient och det är inte det lättaste när patienten faktiskt är frisk och tycker att det är obehagligt, så då får vi låtsas även där, lika så med syrgasmasker osv. 

Nää tackar vet jag Göteborgs universitet. 

Imorgon är sista dagen på praktiken. Då ska jag äntligen få gå med en anestesisjuksköterska. Ska bli kul att få se vad dom gör, även om jag var med lite igår vid sövning och väckning osv. 

Simulering på gu





Och där var det färdigpraktikat för denna gång

Nu har jag äntliiigen praktikat färdigt för den här terminen. 12 intensiva veckor med praktik varvat med tentor, seminarier och inlämningar. Det har varit en tuff termin vill jag lova! Praktiken slutade bättre än vad jag trodde när jag hade två kassa första veckor på avdelningen. Sista veckan infann sig att lugn på avdelningen som fick alla i personalen att pusta ut och våga andas igen. Och jag, jag vågade verkligen andas och ta mig ut bland patienterna igen. Sista veckan har fått mig att inte längre vara vettskrämd för psykiatrin, skönt! Hade känts jobbigt att avsluta psykiatriplaceringen med att känna att det är något som fortfarande skrämmer mig. Vem vet, jag kanske hittar mig själv arbetandes på en psykiatriavdelning i framtiden! Nu känns det iallafall inte helt omöjligt. 

Imorgon bitti börjar den nya kursen, vetenskaplig metod. Fy bubblan vad tråkigt, men det är bara att ta sig igenom det så är det sommarlov sen! På tisdag morgon åker jag äntligen till Spanien och tar igen mig efter denna hektiska termin. Obeskrivligt skönt och välbehövligt. Men innan dess ska jag avsluta mitt nattpass på jobbet, åka till skolan och sedan åka och jobba kväll, seeeen har jag semester. 

Missar självklart lite i skolan under de 10 dagar jag är borta men det är uppsamlingstillfällen i juni så det är skönt! 





Det gick

Jag lyckades ta mig igenom ett 10-timmarspass en fredag kväll utan att avlida av tristess. Fick under de första 5 timmarna gå med en underbart gullig skötare. Det var hon som var med när jag blev slagen häromkvällen. Vi var på vårdplanering, läkarsamtal och pysslade om patienterna. Hon skyddade mig för sitt liv och gick framför mig och följde mig vid min sida vart jag än skulle. Med henne kände jag mig trygg. 

Det var kul att få vara med på en vårdplanering för första gången! Intressant att se vad alla olika professioner hade för roll i detta. Även kul att få höra anhörigas version och upplevelse av den närståendes sjukdom. Det gav mig mycket! 

Under kvällen gick jag med min handledare. Jag fick dela mediciner och dokumentera men annars var det inte så mycket mer. Vi satt, vi pratade och vi satt lite till. Ibland kommer en patient och ber om någon medicin exempelvis lugnande eller klådstillande, då får man ge det men annars händer det inte så mycket. Vi gick ut på avdelningen en sväng för att kolla av med skötarna, men det var lite oroligt på avdelningen med en patient som var orolig så skötarna ville att jag skulle vara på expeditionen så då var det bara att gå tillbaka. Alla säger att det är den tuffaste perioden de haft på avdelningen på väldigt länge. Otur att det blev så just när vi fick vår praktik där. Menmen. Jag kände ändå ingen ångest över att vara där som jag gjorde i förrgår. Det gick okej helt enkelt. 

På måndag ska jag och min kompanjon i klassen vara på öppenvården. Dit kommer patienter som är utskrivna från sjukhuset men fortfarande behöver stöd och vård, lite som en vårdcentral för psykiskt sjuka. De kan komma dit och få sina injektioner tex eller också kan de få hembesök. Det ska bli kul att se deras sätt att arbeta med patienterna! Det ska också bli kul att se en patientgrupp som inte är i sitt sjukaste och mest akuta skede av sin sjukdom. 

Nu ska jag ha en härlig helg som startar med kalas för min lillasyster som fyller 9. Sen ska jag jobba kväll idag och imorgon på sjukhuset. Det ska bli kul! 

Ha en härlig helg! 

Suck

Det blev inget byta avdelning för oss inte. Istället har de bestämt att vi ska gå ifrån peer learning och istället gå med varsin handledare. Jättebra om det hade funkat men jag känner mig inte ett dugg tryggare och inte heller vet jag vad ska göra mer än innan. Den enda skillnaden är att jag måste genomlida 10 timmars pass där vi gör ingenting utan min partner från klassen. Då hade man ju åtminstone någon man kunde bolla med och jag kände mig ändå lite trygg när vi gick två. Men vi får väl se. Jag får stå ut de två sista veckorna. Om 2,5 vecka åker jag till Spanien, får ha det i tanken när det är jobbigt. 

Psykiatri

Det har nu gått en vecka sedan jag började på min psykiatriplacering, men hittils har jag bara gått tre dagar pga sjukdom och tenta osv. Idag var alltså min tredje dag. 

Jag går tillsammans med en annan tjej i klassen och arbetar efter ett nytt sätt som heter peer learning vilket innebär att vi går två studenter tillsammans och ska arbeta självständigt med stöttning av våra handledare. Vi var ganska peppade efter två timmars intro förra tisdagen, men samma sekund som jag klev innanför dörrarna kände jag att den där peppande känslan blev mindre och mindre. Det var galet. Jag kan inte uttrycka det på något annat sätt tror jag. Patienter som skrek, patienter som pratade med sig själva och patienter som flög på oss med en gång och skulle prata och fråga ut oss. Jag blev lite rädd. Mest rädd pga min okunskap, jag har ingen aning om hur man bemöter människor med psykos på bästa sätt. Vad kan man säga och vad kan man inte säga? Det var ganska galet hela den dagen så det blev inte så mycket introduktion. Nästkommande dag var det samma sak och sen blev jag sjuk och vi var lediga osv. 

Såå idag var jag tillbaka på banan efter att ha legat med feber och förkylning i ett par dagar. Vi gick 11:45-21:30 idag. Dessa timmar hade säkert gått fort om det fanns något att göra, men det är helt dött! Vi har ännu inte förstått vad vi som sjuksköterskor ska göra. Vi sitter inne på expeditionen och väntar ut tiden. Fördriver tiden genom att läsa om olika mediciner och sjukdomar men inget mer. 

En kort stund gick vi ut i korridoren och hängde lite med skötarna för att se vad som hände där ute bland patienterna osv. Jag stod vid en vägg när en patient kom fram till mig och frågade om jag var ny. Sen ville han veta mitt efternamn och vi hade diskuterat just det under förmiddagen och vi hade fått till oss att vi kunde svara att det var privat och att vi inte ville prata om det. Sagt och gjort så gjorde jag som vi planerat, men det gick inte alla så bra. Patienten ville inte acceptera det och blev på bara några sekunder superarg och stog och skrek på mig och när jag insåg att detta kunde sluta illa så tog jag ett steg bakåt men i samma sekund slår han mig hårt på armen och skötarna runt omkring som uppfattat att det höll på att hända något hann tillslut fram och fick bort honom. Där stod jag helt chockad med en bultande arm och förstod knappt vad som hänt. Jag hann knappt reagera förns det hände. 

Resten av kvällen satt vi på expeditionen och var återigen tillbaka i det stadie där vi inte kunde eller vågade vistas utanför expeditionen. Imorgon ska kanske föröka byta avdelning. Det funkar inte så bra där just nu. 
Mer update om det någon dag! 

Lite kort inlägg men är galet trött och ska sova för att orka upp till ett dagpass imorgon. 



Sista dagen på praktiken och födelsedag

Idag blir jag hela 21 år gammal, börjar känna att tiden springer ifrån mig, känns som det var igår jag fyllde 18 och se här,  nu är man plötsligt 21. Usch. 

Hade sista dagen på praktiken idag och jag blev lite ledsen i mitt hjärta även om jag inte trivts så bra! Fick bra omdöme från min handledare och en jättefin present eftersom hon visste att jag fyllde år. Så himla gulligt av henne! 

Resten av dagen har jag firat med nära och kära. Måste säga att jag är så otroligt tacksam för mina fina vänner jag är omringad av. Finns inte bättre. 

Imorgon är det skola med seminarie och redovisning hela förmiddagen. Därefter jobbar jag på sjukhuset och resten av helgen spenderas på mitt andra jobb. Nästa vecka är det tenta på torsdag, kanske dags att börja ta en kik på den... Det är verkligen himla mycket som ska göras nu. Efter nästa vecka drar sista praktikperioden igång! Spännande med ett nytt ställe och nya möjligheter. 



Lite hjälp tack!

Jag skulle behöva lite hjälp från er som läser, eller rättare sagt skulle jag behöva era synpunker på en händelse från idag som uppstod på min vfu. 

Jag hade utvecklingssamtal och min handledare skulle kryssa i under varje mål om jag hade en betryggande utveckling eller inte. Vid första målet som var om man kan bedöma patientens vårdbehov tvekade hon och ville inte sätta något kryss utan ville fundera. När vi sedan hade gått igenom alla målen och hon kryssat i betryggande utveckling så gick hon tillbaka till den och sa: 
- om jag ska vara ärlig så tvekar jag på grund av att du förra veckan inte ville gå hem till en patient som rökte. Man kan inte välja bort sina patienter. 

Jag blev helt paff. Förra veckan under en eftermiddag så hade min handledare telefonsamtal hela eftermiddagen och lite administrativt som jag inte kunde vara med på, så hon frågade om vi skulle kolla med någon annan sköterska om jag kunde gå med honom/henne. Hon hittade en sköterska som skulle göra ett hembesök och hon sa att vi kunde fråga honom om jag kunde följa med på det, jag skulle sluta om ca 1 timma men jag tänkte att ja varför inte det kan ju vara kul att se även om jag precis vart i hemsjukvården i fyra veckor. Han talade då om vilken patient vi skulle till och det var en patient som alla hade diskuterat dagen innan om att patienten rökte fruktansvärt mycket i sin bostad och att det luktade hemskt mycket rök där inne. Jag vet med mig sedan många år att jag har fruktansvärt svårt att gå in i folks hem när dom röker inomhus. I hemsjukvården fick jag göra det en gång och jag kunde inte koncentrera mig på något annat än andningen när jag var där inne, resterande gånger fick jag följa med på andra besök medan min handledare åkte dit just på grund av att jag har så svårt för det. 
Så, när jag fick veta att det var den patienten sa jag att jag helst inte åker med dit då jag har fruktansvärt svårt för röken. Sköterskan som skulle åka dit sa att det var helt lugnt och att man som student inte ska behöva göra det, men min handledare blev upprörd och sa att det kan man inte välja. Den andra sköterskan stod tillslut upp för mig vilket gjorde att jag inte behövde åka med. 

Inte ett ord har jag hört från min handledare om det föräns idag och jag hade reda glömt det för för mig var det inget konstigt. När hon idag tvekar på att sätta betryggande utveckling på mig (i en kategori om förmåga att bedöma en patient vårdbehov) blev jag väldigt upprörd och försökte förklara hur jag såg på situationen men jag upplevde inte att jag blev lyssnad på. Hon sa att man inte kan välja sina patienten och att man som sjuksköterska ska finnas där för alla patienter. Hon sa att det gjorde henne orolig för min roll som sjuksköterska och att jag kanske borde fundera över mitt yrkesval och att det här skulle göra det svårt för mig i framtiden. 
Gång på gång försökte jag förklara att jag som student inte har något ansvar på det viset men hade jag jobbat hade jag självklart tagit hand om patienten oavsett hur dåligt jag mådde över det. Jag försökte också förklara att jag är medveten om att det är ett problem men att jag därför inte heller kommer att välja ett jobb inom tex hemsjukvård eller distriktsköterska som gör hembesök. Jag har vetat det sedan jag gick i nian att jag inte passar i ett jobb där jag går hem till patienten, och därför kommer jag inte heller att välja ett sådant yrke. Som tur är finns det ju miljoner andra jobb som sjuksköterska så på något vis måste jag ändå stå fast vid att jag väljer min arbetsplats och på så vis på ett sätt även mina patienter. Jag förklarade också att om jag hade jobbat hade jag självklart gjort det även om jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt och hade min handledare sagt till mig att det var viktigt att jag följde med hade jag också gjort det.  Jag skulle aldrig neka en patient vård för att denne rökte och jag skulle självklart åkt dit om jag var sjuksköterska och jobbade där, så hemsk är jag inte. 

Hennes ord och oförståelse gjorde mig otroligt upprörd och ledsen och för andra gången på två veckor grät jag upprörda tårar framför min handledare. Jag är alldeles säker på att hon tycker att jag är världens mesigaste student men jag blir ledsen när jag känner mig oförstådd och jag känner mig ensam och felplacerad på denna praktikplats. Jag får ångest i magen av att veta att jag måste gå dit varje dag i två veckor till. 

Så vill ni snälla hjälpa mig, agerade jag så himla fel i situationen? Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet att jag kommer ha svårt att släppa det hon sa till mig när jag ska dit på måndag morgon igen. Kan jag inte snälla få vara färdig sjuksköterska typ nu och slippa alla dessa jobbiga praktikplatser? PS. Jag saknar hemsjukvården och personalen där så det gör ont i mig. Vill tillbaka dit nu där jag blev behandlad som en kollega och jämlike istället för en student som bara gör fel. Tack och hej. 

BVC

Har haft praktik på vårdcentralen i 1,5 vecka nu och har hoppat runt lite mellan olika sjuksköterskor. Min handledare är distriktsköterska och har sin egna mottagning så jag får egentligen inte se så mycket utav vårdcentralsarbetet. Det är samma sak varje dag ungefär. Blodtryck, såromläggning eller blodsockerkontroll. Så rullar det på dag ut och dag in, ingenting för mig kan jag ju lätt säga! 

Fick gå med en annan sköterska som hade väntrummet förra veckan men efter 3 timmar stod jag inte ut med att gå med henne. Hon var fruktansvärt otrevlig och fyrkantig. Ifrågasatte jag något skulle hon snäsa av med att så var det visst inte och hon visste bäst. Efter att hon storbråkat med en patient i väntrummet och inne på rummet så att jag skämdes ögonen ur mig var hon superirriterad på allt och alla. Vi fick en ordination från doktorn och skulle blanda två olika inhalationer som vi skulle ge till en patient och det muttrade hon surt över. När hon blandade frågade jag hur man visste vilket läkemedel man skulle blanda hur eftersom det var några generiska namn osv. Hon svarade argt: - ja det vet inte jag, det har inte jag något svar på det bara är så!!! Jisses kvinna lugna ner dig! Jag blev så arg så att tårarna brände under ögonlocken och hon fortsatte: - du borde inte gå med mig egentligen jag tycker om att jobba själv! Jag fick vända mig om för att inte visa mina ilskna tårar och jag svarade bara okej och gick till patienten vi skulle medicinera. När vi var färdiga där skulle vi fika och jag satt och åt min macka utan att säga ett ord till henne, inom mig  kokade jag av ilska. Förutom hennes sätt att säga det på var jag också arg över hur hon dumförklarade mig i allt jag gjorde, fastän jag gjorde rätt och hon fel. Tex så vred hon syrgastuben mot Max istället för att stänga av den och då gick jag fram och vred av den istället men då snäste hon att jag vred åt fel håll men tystnade ganska snart när hon såg att jag hade stängt av den. Sånna småsaker kom hela tiden. 

Efter att jag fikat färdigt sa jag till henne att jag skulle prata med min handledare så jag gick till henne och frågade om jag kunde få gå resten av dagen med henne samtidigt som jag inte kunde dölja hur upprörd och ledsen jag var över att ha blivit behandlad som skit hela morgonen. Min handledare bad om ursäkt för det som hade hänt och sa att jag absolut inte behövde gå med henne mer och att hon skulle prata med henne om det. 

I två dagar nu har jag vart med på BVC och fått se den verksamheten. Så himla kul att få se alla små söta barn! Mindre roligt när de blir ledsna när de får vaccin men det går ju över fort som tur är. 
Imorgon förmiddag ska jag få gå med barnmorskan och se hur hon jobbar, det ska bli jättekul! 



Alltså måste tiden gå så fort?

Nu har jag bara 5 dagar kvar på min första praktikperiod! Det gör mig ledsen i hjärtat för det är min första praktikplats någonsin som jag verkligen trivs på och känner mig väl bemött. 

Har ännu inte fått kontakt med min nästa praktikplats som börjar v 10, men schema och allt är redan färdigt för den period som är vecka 15-18, hm konstigt. 

Igår och idag har jag fått gå med lss-sköterskorna. Har fått åka runt på olika boenden för funktionshindrade och gissa om jag dör av lycka över detta? Det är ju precis det här jag jobbar med vanligtvis förutom att jag nu får se hur de vuxna har det, vart mina gullungar på jobbet hamnar när de är vuxna om några år. Alltså kärlek till detta yrke! 

Fick igår skicka in en kvinna med sepsis med ambulans, bedöma en blåtira och åka runt på boenden och dela dosetter och prata med de boende. Älskar det. 

Och vet ni, det näst bästa måste ju ändå vara att man slipper sjukhusens blåställ i hemsjukvården! Privata kläder är ju bäst (förutom vid smutsigt arbete haha). 



Det är faktiskt kul!

För första gången på en praktikplats känner jag mig välkommen. Sjuksköterskorna i gruppen är jättegulliga och det finns inga sura bittra undersköterskor som inte vill heja på morgonen när man kommer. Det känns bara så himla bra! 

Att arbetet inte är något som lockar mig i framtiden är ju ett mindre problem. Jag känner ändå att jag kan lära mig något utav att vara i hemsjukvården nu och inte bara på sjukhus. För första gången känner jag mig som en halv sjuksköterska, vilket jag faktiskt är. Jag har bara gått tre dagar men jag känner ändå att jag har koll på läget och kan utföra mina sysslor utan osäkerhet eller känslan av att min handledare står bakom och tänker saker om mig, jag vågar ta för mig mer framför patienterna, känner inte att jag måste stå bakom och vara tyst. Jag är så tacksam över det! 

Mitt enda hinder jag ska komma över under dessa fyra veckor är att våga ringa samtal. Jag vill kunna ringa samtal och tro på att jag fixar det. Just nu är det min största skräck- att bli tvingad till att ringa ett samtal där jag knappt själv vet vad jag ska fråga om, och att en handledare sitter bredvid och övervakar och bedömer varenda ord man använder, fy! 

Så mitt mål under denna period är att våga ta de samtal jag känner obehag för nu, det borde jag kunna fixa va? Så får vi se vad mitt/mina mål är under nästa period. Fortsättning följer haha. 

Vfu!

Har vfu nu i 12 veckor! Igår startade jag mina första fyra veckor i hemsjukvården. Har fått en jättegullig handledare så det här ska nog gå bra! Har dock vart nära ett flertal gråtattacker under dagen när min rygg inte vill lika mycket som jag. 

När dessa fyra veckor är slut har vi en vecka i skolan med bland annat en tenta i läkemedelsberäkning (igen) och föreläsningar mm. Sen har jag fyra nya veckor på den vårdcentral jag gjorde min första praktik på i termin 1, det ska bli kul. Vårdcentral är mysigt. 

Därefter är det en vecka i skolan igen och sen har vi fyra veckor till då jag ska vara på en psykosavdelning. Lite skrämmande tycker jag då jag aldrig jobbat inom psykiatri, men det blir alldeles säkert väldigt roligt! 

Tentaresultat anatomi och läkemedelsberäkning

Igår fick jag veta att jag var underkänd även denna gång på anatomin, men det var ju ingen överraskning för det visste jag redan att jag skulle bli när jag skrev den! 

Idag fick vi även svar på läkemedelsberäkningen och jag var underkänd men bara på en del så jag klarade alla delar förutom infusionen! Rackarns! Jag tror alltså att jag bara har ett fel, och det är ett slarvfel! Så typiskt. Men jag deppar inte över det, det känns enormt skönt att de infört ett nytt system där vi bara behöver göra om de delar vi får underkänt på, så när vi har omtenta i augusti behöver jag bara göra 3 frågor, skönt! Det ska jag nog fixa haha! 

Jag blir mer och mer stressad över anatomin. Jag får be till gudarna att jag klarar anatomi 2 den 30 maj nu så att jag bara har del ett kvar att göra sen i juni! Snälla alla håll tummarna för mig! Pluggar lite smått på kvällarna och en del sitter ju sedan de tidigare två tentorna så det är skönt. 

Imorgon ska vi ha ktc och lära oss att sätta sond och därefter ska jag åka direkt till praktiken och göra pass 3/4, skönt! Igår när jag inte gick med min handledare fick jag göra massa roligt, bland annat sätta min första pvk på en patient! Min handledare för dagen tyckte att jag var jätteduktig så det kändes ju skönt, det är något man inte får höra från min riktiga handledare ;) 


Tillbaka till vardagen

Igår gjorde jag min sista dag på praktiken så idag drog skolan igång igen med obligatorisk uppföljning där vi skulle redovisa lite om läkemedelshantering utefter våra praktikperioder. Uppgiften lät väldigt komplicerad på pappret men väl där märkte man att man inte ens behövde vara förberedd... 

Igår efter min dagtur var jag så trött så att jag höll på att stupa. Fick en hyfsat bra sista dag så jag är nöjd. Fyra dagar har jag att ta igen någon gång dock! 
Var så trött igårkväll att jag somnade kl 8 och sov till 8 imorse, det behövdes vill jag lova. 



Sjuk

Har varit sjuk sedan förra Torsdagen då jag blev förkyld. Hela helgen drogs jag med superont i halsen men hade ändå min födelsedagsfest på lördagen som var riktigt lyckad! På söndag kväll fick jag lite feber. På måndag morgon var febern borta men jag var istället snorförkyld och huvudet dunkade. Bestämde mig för att stanna hemma för att gå till praktiken en hel dag hade inte funkat. På tisdagen mådde jag lite bättre och gick till praktiken. Fick gå ner en vånving och vara på avdelning ett eftersom min avdelning fortfarande var stängd för calici. Det var superkul att vara där även om arbetet var detsamma. Jag fick en sköterska att gå med som faktiskt lät mig göra saker till skillnad från min handledare. Jag fick dela läkemedel, blanda antibiotika, gå in själv till patienterna och kolla upp olika saker mm. Fick dessutom ta massa prover vilket jag älskar! Sjukt hur en sköterska man aldrig har träffat kan få större förtroende för en än sin egna handledare? Visserligen har jag bara gått med min handledare i tre dagar, men ändå. 
 
Efter praktiken hade jag blivit inringd att jobba kväll på mitt jobb på sjukhuset så jag sprang ner och bytte om och gick upp och jobbade med mina goingar. Vid 6 tiden kände jag att febern var på G igen men tänkte att äh det var ju ingen fara, får bara lite feber på kvällarna. När den vid 7 tiden hade nått upp i nästan 39 grader tvingade mina arbetskamrater hem mig att vila. Tänkte att det bara var lite kvällsfeber som vanligt men trots alla panodil och ipren gick febern inte ner och hela natten plågades jag med nästan 40 graders feber. På morgonen skulle jag gå på brandövning med jobbet och var helt inställd på det, men när jag vaknade visste jag att det inte skulle gå. Man kan inte gå på brandövning med 39 graders feber. 
 
Istället låg jag hemma och sov och tyckte synd om mig själv för att jag inte kunde gå. Hade ont i alla muskler i hela kroppen och livet sög. I och med att jag vart förkyld så länge tänkte jag att det kanske var det febern kom ifrån, men samtidigt brukar jag inte gå över mer än max 38,5 när jag har förkylningsfeber. Har jag 39-40 beror det alltid på halsfluss. Eftersom jag hade haft ont så länge i halsen och visste att det var pga förkylningen brydde jag mig inte om att titta i halsen först, men sedan fick jag ändå för mig att kolla ifall att, och jajamen de vita fläckarna på tonsillerna syntes långa vägar. Jäklar, solklar halsfluss igen! Jag som hade det för bara 4 månader sedan... 
 
Tog två panodil och satt mig i bilen till vårdcentralen. Talade tydligt om för läkaren att jag har haft halsfluss hundra gånger tidigare och vet att jag har det nu med då jag aldrig har fläckar på tonsillerna eller hög feber annars. Han kollade skeptiskt på mig eftersom han alltid själv vill ställa diagnosen, det känner jag till sedan tidigare. Han kollade i halsen och konstaterade även han belägggningar på tonsillerna. Sedan tog han ett halsprov och skickade in sköterskan för att ta tempen. Jag var också noga med att tala om för honom att snabbtestet brukar visa negativt men att det alltid brukar visa sig vara halsfluss ändå i slutändan. Jaja vi får se sa han bara. Eftersom det visade sig att jag inte hade någon feber (då jag hade tagit två panodil innan jag åkte hemifrån) samt att halsprovet självklart var negativt tyckte farbror doktorn att jag hade drabbats av virus. 
ÄR DET ETT SKÄMT? Jag var så arg att jag kokade och han såg det och sa att ja jag vet att du tror att det är halsfluss men jag är ganska säker på att det bara är ett virus. Jag behandlar dig för denna gången men nästa gång kan du väl försöka vänta ut det för antibiotika hjälper inte mot virus ändå... Ville bara slå gubben så arg jag var men jag bara skrattade åt hur korkad han var. Jag känner min kropp bäst själv och jag har haft halsfluss hundra gånger sedan jag var liten. Tar jag ett halsprov första dagen visar det alltid negativt men symtomen är alltid så klara att läkarna behandlar ändå, och redan efter 2-3 antibiotikatabletter försvinner fläckarna på tonsillerna och febern försvinner. SÅÅ hur förklarar doktorn det undrade jag då??
Jo då sa han att ja det är säkerligen bara en slump att du blivit frisk dagen efter du börjat äta antibiotikan och då trott att det är antibiotikan som hjälpt. EH NEJ. Sist när jag blev inlagd på sjukhuset med misstänkt körtelfeber (eftersom halsprovet visade negativt på halslfuss) fick jag inte antibiotika föräns två dagar efter att jag blivit megasjuk. Så fort dom satte in det blev jag markant bättre dagen innan och febern gick från 40 grader till 37,5. Det är ingen slump. Att det sedan visade sig på odlingarna dom tog att det var halsfluss visar också på att man inte kan lita på snabbtesten man tar till 100%. Tar man dom för tidigt kan dom visa negativt fastän man har halsflussen.
 
Jag mindes också något käckt från en föreläsning i mikrobiologin som jag drog upp för farbror doktorn a.k.a "jag vet bäst". Jag ifrågasatte det faktum att det faktiskt bara är grupp A streptokocker som syns på det provet och att grupp C och G också orsakar det men bara syns på odling. Men det avviftade han genom att säga att det är högst osannolikt att jag drabbats av dom varje gång jag haft "halsfluss" så att det inte alls var därför det visade negativt på testet (Ja nu har det ju inte visat negativt varje gång men ja okej). Tror han blev lite knäppt på nosen när han insåg att jag faktiskt satt på lite kunskap själv. 
 
Hur som haver. Fick min kåvepenin och allt var frid och fröjd. Blev feberfri redan morgonen efter och nästan alla fläckar i halsen var borta. HA, vad var det jag sa! Fick dock sjukskriva mig från praktiken då jag fortfarande inte var på topp med fortfarande lite förhöjd temp och en nytillkommen nackstelhet som hette duga. Hade sagt att jag kunde komma idag istället men när jag vaknade imorse dunkade huvudet fortfarande, näsan rann och nacken gjorde lika ont som igår. Det blev alltså en sjukdag idag också. Nu har jag alltså 4 missade dagar att ta igen och praktiken är slut denna veckan. Lördag söndag är jag redan inlagd så där kan jag inte heller ta igen dom. Får hoppas att jag kan gå några pass nästa vecka och hoppa över lite föreläsningar. Måste få det gjort innan jag opereras om drygt en och en halv vecka. Lite panik, men det löser sig nog. 

Calici

Idag fick jag höra det värsta tänkbara. Calici hade drabbat min avdelning så hårt att de hade intagningsstopp. Idag började vi en timme tidigare, alltså kl 13 istället för 14. När jag gick in genom dörren stog det en stor skylt om magsjuka och det vred sig i magen. Min allra största fobi i livet är magsjuka. Gick och lämnade min väska och kände hur jag bara ville springa därifrån när undersköterskorna ropade till varandra att hela 4:a salen var nerspydd samtidigt som de klädde på sig munskydd, förkläden och handskar. Paniken var då inte långt borta vill jag lova! 

Gick in i personalrummet där alla i kvällspersonalen satt samlade. Min handledare sa till mig direkt att ja Julia jag vet inte hur vi ska göra med dig, du är ju student. 5 stycken hade konstaterad calici (vinterkräksjuka) och flera i personalen hade redan blivit sjuka. De diskuterade om jag skulle få gå till en annan avdelning eftersom man som student ska få välja om man vill stanna kvar, ingen kan tvinga en att gå på en avdelning med calici när man inte jobbar. Eftersom jag hade vart där igår också så bestämde de att smittorisken till andra avdelningar var stor så inte heller det kunde jag göra. 

Jag fick alltså åka hem. Hem 4 minuter efter att jag kommit dit. Jag gick ändå bort till mitt jobb och pratade med cheferna om de eventuellt behövde någon under kvällen men det var lugnt så jag har spenderat dagen på Ikea, shoppat på Frölunda torg, ätit middag hos Carin och sen vart hemma hos mig och städat och pysslat iordning. Jag ber till gudarna att jag inte blivit smittad, på lördag har jag och min syster en stor 20 årsfest och vi har bjudit närmre 30 styckna. Skulle jag bli sjuk måste vi ställa in allt. Vilken mardröm! 

De sa att de kommer ha calici på avdelningen i 2 veckor ungefär. Går jag dit kommer jag att bli sjuk, så är det bara. Eftersom jag gick hem idag missade jag också 9 timmar som jag måste ta igen. Blir jag sjuk missar jag ännu mer timmar, så jag vet inte hur dom tänker! Åhh vill byta avdelning. Jag vill inte göra min praktik på en avdelning där alla är smittade av calici och risken för att jag själv ska drabba är 99%. Åhh hjälp mig vad ska jag göra? 

Farmakologi

Förra veckan fick jag reda på att jag var underkänd på farmakologitentan vi gjorde i februari. Inte så oväntat som ni kanske vet, jag blir aldrig godkänd så. Eftersom jag hade glömt bort min kod så har jag under den senaste veckan mejlat de två kursansvariga lärarna men ingen ville hjälpa mig få fram min kod utan kunde bara tala om att jag inte var godkänd. Tack för den liksom. 
.
När jag skulle hämta ut den idag fick killen bakom disken alltså leta igenom alla 110 tentor stackarn samtidigt som han lite försiktigt muttrade att det är bra om man kommer ihåg sitt nummer. Inte så lätt när man gjort 100 tentor på en månad haha men nu har jag börjat skriva ner min kod iallafall! 
Var till min glädje godkänd på aseptiken och injektionstekniken så de delarna behöver jag iallafall inte göra om! 
.
Idag var jag på inskrivning på Sahlgrenska inför min operation nästa månad och eftersom det skulle ta hela dagen och man kan hämta ut tentan enbart en timme på tisdagar och torsdagar passade jag på att fråga sköterskan som jag känner lite sedan tidigare operationer om jag kunde få lov att gå över till skolan som ligger på andra sidan gatan och hämta min tenta och det fick jag! 
.
5 poäng ifrån godkänt även denna gång. ALLTID 4 eller 5 poäng, kan jag inte bara lyckas skrapa ihop dom små poängen någon gång? 48 var godkänt och jag fick 43. Attans. Omtenta den 12 april så nu laddar jag om inför den! 
.
Ska skriva ett inlägg om praktiken någon dag också. Trivs inte så jättebra kan jag ju säga men det kanske blir bättre. Imorgon fyller jag 20 så nu ska jag sätta igång och baka och ta med och bjuda imorgon på praktiken. Kanske bakar dubbelt och springer förbi min avdelning där jag jobbar också och lämnar lite. Saknar dom allihopa när jag byter om med dom på morgonen och tvingas gå åt andra håller till en annan avdelning. 
.
Måste bara berätta en annan rolig grej som hände idag på sjukhuset. De skulle ta massa blodprover så då skickade de iväg mig till lab då de inte tar prover själva på mottagning. Fick sitta och vänta i nästan en timme och när jag väl kom in så var det världens suraste sköterska som ba säg ditt namn och personnummer!!! Jag rabblade det snabb och då sa hon bara: ge mig en arm!! Shit lugna dig lite tant! Hon tog tag i min vänstra och då sa jag att nej det är nog bättre att du tar den högra och då tittade hon bara surt och snurrade runt min stol så den högra armen kom fram. Sen stasade hon och tog fram en nål och stack utan att säga ett ord. När blodet kom knäppte hon till på staden men hon lossade den ingenting så jag tog av den själv. Då blev hon jätte arg och sa: 
- Du kan ju inte ta av den!!! Tänk om jag behöver stasa upp igen, då måste den sitta på! !! Skit sur var hon. Jag hade med mig Carin och vi båda vet att man tar av stasen när blodet kommit, vi läser faktiskt till sjuksköterskor. Jag vände mig mot henne och båda började gapskratta medan surtanten bara satt och snörpte på munnen. HERRE GUD tant sluta sura och byt jobb kände jag bara! Hatar sura och bittra sjuksköterskor. Min sköterska på ortopedmottagningen är iallafall världens bästa och är helt underbart söt och snäll. Så himla härlig! Sån ska jag också bli! 
 

Första veckan gjord

Idag har det vart lika kallt på praktiken och jag håller på att dö. Går runt med gåshud hela dagarna och alla värmevästar tar slut på en sekund när de fyller på med kläder så det finns inte en chans att få tag i en sån. Uhh. Idag har jag iallafall fått dela mediciner (plocka iordning alla tabletter och injektioner från hyllorna) samt blandat antibiotika och kopplat det. Jag har även fått kopplat bort dropp själv. Det känns kul när man kan gå iväg och göra något själv och att min (tillfälliga) handledare litade på mig! Igår fick jag ta massa blodprover utan att hon ens kollade mig först haha, hon litade på att jag kunde det och alla sjuksköterskor var superstressade och behövde hjälp så visst ställde jag upp. 
 
Det roligaste var nog att blanda iordning antibiotikadroppet, tjoho. Undrar om jag kommer tycka det är lika roligt om några år ;) Fick vara med och titta på när min handledare gav en intramuskulär injektion så ska jag få ge det själv nästa gång. Tycker det ser lite läskigt ut att sticka en nål i skinkan på någon, ajaj.
Vi pratade också om att jag kanske kan få vara med på en operation nästa vecka. Ska kolla det med min riktiga handledare på måndag! Hade vart spännande att få se en bukoperation då jag tidigare bara sett en ryggoperation.
 
Det roligaste under dagen måste nog ändå vara att jag som student kunde komma och dra upp något som alla på avdelningen helt missat. Sjuksköterskan bad ett par undersköterskor att lägga om ett operationssår och då frågade jag om dom tvättade med descutan när dom la om det (Det lärde jag mig under min praktik vid ryggkirurgen). Hon sa att jaaaaa det ska man kanske göra, det hade hon nog läst någonstans men hon var inte säker. Hon frågade då en undersköterska som ingår i sårgruppen och hon hade ingen aning. Jag sa att det skulle man nog göra för det gjorde vi alltid på min andra praktik. Det hela ledde till att dom ledate rätt på ett PM där vi kunde läsa om det och jajamen, det stämde! Det slutade med att dom tog upp det på undersköterskemötet som var på eftermiddagen så nu ska alla på avdelningen veta att så är fallet. Tänka sig att en hel kirurgavdelning missat detta haha.

Brr

Hinner inte skriva så mycket men jag kan bara konstatera att det är sjukt kallt på avdelningen och jag fryser ihjäl! Idag och imorgon går jag med en annan sjuksköterska då min handledare är ledig och det har funkat jättebra! Fick ge några insulin och inohep sprutor igår så det var kul! Idag har dagen varit så stressig så att vi knappt hunnit med det vi ska. Hjälpte sjuksköterskorna att ta lite prover iallafall så att jag kunde vara behjälplig med något! Praktiskt att ha en undersköterska med sig haha! 
Imorgon gör jag en dagtur så det blir ca 5 timmars sömn, jag som redan vart död idag hur ska det här gå! Kväll+dag är inte kul att jobba. 

Den här bilden kan väl sammanfatta min dag. 


VFU

Igår drog vår tre veckor långa VFU-period igång. Jag är på samma sjukhus som jag jobbar på men är nu på en kirurgavdelning istället för en geriatrikavdelning. 
 
Igår började vi med en introduktion för oss 7 från klassen som blivit placerade på det sjukhuset. Vi fick en 2 timmar lång genomgång och rundvandring på sjukhuset och därefter fick de andra skåp (jag har redan eftersom jag jobbar där) och sen följde handledaren oss upp till respektive avdelning. Min handledare jobbade inte så jag fick gå med en undersköterska hela dagen och se hur avdelningen fungerade osv. Det var väldigt annorlunda mot där jag jobbar, patienterna var mer självständiga och arbetet var inte lika tufft. Jag fick vara med och sätta kateter (tur att jag hade repeterat det i skolan förra veckan haha) och jag fick näst intill handleda undersköterskan jag gick med då hon hade glömt då det var så längesedan hon gjorde det senast haha. Jag har också fått se hur dom behandlade en patient med vacpump för ett enormt trycksår mm. 
 
Det var jättekul att se avdelningen, men samtidigt kände jag att jag inte ville ha fler dagar med en undersköterska haha. Jag gjorde näst intill samma jobb där som jag gör när jag jobbar så allt det kan jag redan. Min chef smsade mig vid lunchtid och frågade om jag kunde jobba kväll så jag sa att jag jobbade gärna kväll om jag kunde börja lite senare så att jag hann sluta praktiken först och det var hon så tacksam för så direkt efter praktiken slutade vid 15:15 så sprang jag ner och bytte mina namnskyltar och gick från sjuksköterskestudent till undersköterska och sprang upp och tjänade lite pengar resten utav dagen. Lite lustigt haha. Kvällen var väldigt jobbig dock. Två patienter som var lite aggresiva och jag fick stå ut med slag från två patienter under kvällen vilket nästan aldrig händer. En patient höll på att knäcka lillfingret på mig så hårt han slog. Ajaj. 
 
Idag har jag en kvällstur på praktiken så "jobbar" 14-22. Lite annorlundare tider har dom på kirurgen än på min avdelning där vi jobbar antingen 06:45-15:45 eller 13:30-22:00. Där jobbar dom ibland bara 14-21:30 vad jag förstått det så lite knasigt. Dom har också så att dom börjar tidigt dagen efter en kväll vilket vi aldrig har på min avdelning. Man hinner knappt vila emellan dom passen tycker jag. Idag ska jag alltså träffa min handledare för första gången, jag hoppas att hon är trevlig och att vi klickar bra!  Det ska bli så spännande att få lära sig lite sjuksköterskegrejer nu, äntligen! Vill gärna få öva på att ge injektioner och få sätta PVK under den här perioden. 
 
 
  • 2017:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September

  • 2016:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December

  • 2015:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December

  • 2014:

    Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December

  • 2013:

    Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December